Tiden går. Snart är sommaren över, och i alla fall är min semester det. Det där lät kanske lite överdrivet pessimistiskt, mycket återstår och det är bara att ta emot de härliga dagarna som återstår. Den här veckan finns det inte så mycket hundrelaterat på agendan, istället lagar vi till kalas. Husse i huset fyller 60 år nästa vecka och i helgen ska detta firas. Vi har en del förberett i frysen, idag har jag och 17-åriga sonen (som är en duktig kock) gjort små minipajer på löpande band. De ligger tryggt i frysen nu. Det återstår en hel del, för gott ska vi äta när släkt, vänner och grannar tittar in. Vi har fantastisk tur, de fem vuxna döttrarna är en skatt som inte går att värdera högt nog! De hjälper oss med matlagning, och de är alla enastående duktiga med stor kreativitet och skicklighet.
Eftersom jag inte skrivit ett enda ord här på bloggen sedan den 10 maj så har det hänt en hel del på hundfronten. Och faktiskt, bara roliga och helt fantastiska saker.
För det första har lille Clash hittat hem, han bor numera hos en underbar familj i Mariefred och har bytt namn till Sigge. Hela förra veckan var den lille busen hemma hos oss medan hans familj var på semester i Spanien. Jag har fått höra att det tog flera dagar för honom att bli sig lik igen efter det äventyret, helt matt och uttröttad av all lek med gänget här hemma hos oss.
Fler hundar har hittat nya familjer, vår fina duktiga Nelly har vi pensionerat vid ganska unga år. Och passande nog har jag en väninna som berättade att hon längtade så efter en liten hund ungefär samtidigt som vi tog det beslutet. Så nu bor Nelly i Piteå och ägnar sina dagar åt långa promenader och åkturer i gamla Pontiacs.
Så är det Hilda, hon är just nu på prov ute hos en familj. Hon är bara 2½ år gammal men eftersom hon fick lov att genomgå ett kejsarsnitt så har Susanne på Stensöbäcken’s och jag kommit överens om att det inte blir fler valpar. Visserligen var hennes småttingar väldigt stora, och kanske skulle det inte bli så nästa gång. Men den risken vill vi inte ta. Vi hoppas att familjen hon är hos just nu kommer att trivas med henne, att Hilda trivs hos dem tvivlar jag inte på för en sekund. Mer om alla vovvars nya familjer tror jag att jag spar till ett annat inlägg.
Utställningar har vi också varit på, ett antal faktiskt. I Gimo den 27 maj hade jag med Oboy och Ebba. Oboy fick nöja sig med ett Very Good medan Ebba fick ett Excellent av domare Åsa Andersson.
Nästa tillfälle var Vännäs 17 juni, det var samma hundar som var med då. En fantastisk dag med strålande sol men lite väl varmt kanske. Domare Gunilla Skallman tyckte så pass mycket om vår Oboy att hon gav honom Excellent, CK, Cert och BIR och därmed blev han Svensk Utställningschampion!!!! Hurra, underbart! Ebba fick åter ett Excellent. Jag tror jag ska ta den här helgen i ett eget inlägg också, det finns mer att skriva även om det mesta kanske inte är så viktiga saker i den stora världen så är det roligt att skriva.
Nästa tur blev Trondheim med Tibethundsspecial den 30 juni och NKK,s arrangemang dagen efter den 1 juli. Det här får nog också bli ett eget inlägg, det var en så trevlig resa där vi också passade på att turista en hel del. Ebba fick i alla fall Very Good på Tibethund och Excellent hos NKK. Oboy som suktar efter ett norsk cert nu (finskt har han redan, så ja .. han är finsk champion också även om jag inte hunnit få in det på Hunddata ännu). Men något cert blev det inte, Excellent, CK och reserv-cert blev dagens notering och en tredje plats i bästa hanhundsklass. Här får vi ta nya tag.
12 juli, en onsdag faktiskt, var det valparna Candy och Jaina som fick prova på det här med utställningsliv. En liten inoffare i Möklinta lockade oss. Tänk att här fick också husse Pär prova på att visa hund, båda småttingarna går ju i samma klass. Det gick hur bra som helst! Både för husse och valpar. Domare för dagen var Nina Karlsdotter och hon gav Candy ett HP och min lilla räka Jaina fick HP och blev BIR-valp. När liten och jag gick in i gruppfinalen var det cirka tolv valpar och jag väntade mig att snabbt bli utsorterad, men jag som stod praktiskt taget beredd med handslaget blev passerad. Häpet! Lillskiten slutade femma i gruppen minsann. När domaren sedan gick runt för att säga några ord till var och en sa hon ”Och den här lilla, det är sällan man ser en så fin”, precis intill stod Moa Persson (också en mycket anlitad domare) som fanns på plats som vanlig hundägare med sin mopsvalp, ”Ja, jag kan bara hålla med!”. Gissa om sådana här ord värmer, så fantastiskt roligt att höra.
Nu arbetar jag och övriga styrelsen i vår rasklubb för fullt med en stor händelse den 26 augusti. I Strängnäs ska vi den dagen fira att bolonkan funnits i Sverige i tio år. Det gör vi med en dag fylld av aktiviteter och en liten inofficiell rasklubbsutställning. Det här ska bli så roligt, men det är massor att göra runtomkring. Det är tur det är så roligt.
Nu avslutar jag det här långa inlägget med en förhoppning att jag snart sitter här och skriver igen. Då flera lite kortare inlägg, med bilder också. Ha de!
2017-07-25 18:28 | 0 kommentarer | Oboy, Utställning