I helgen höll Svenska russkaya Tsvetnaya Bolonkaklubben sitt årsmöte, faktiskt här på Hovgården men i min grannes festlokal. Som traditionen bjuder delade vi ut priser till årets utställnings-, lydnasds-, rallylydnads- och nose workbolonka. 

Vår Stella (som jag samäger med kennel Stensöbäcken's, Susanne Wik och där Stella också bor) tog hem förstapriset som Årets Utställningsbolonka 2017! Så fantastiskt roligt och vi är ofantligt stolta över vår lilla tjej som ännu är så ung. Och hon är inte bara vacker, hon är livlig och glad också. En liten dröm faktiskt 

2018-03-12 09:57 | 0 kommentarer | Stella

Det här är Sofie, hon är en lhasa apso och heter stiligt i stamtavlan Ozzint's Grand Symphonie. Just nu bor hon hos sin mamma och pappa, matte och husse utanför Umeå. Hon kommer till oss veckan efter påsk.

I tisdags körde jag upp de 63 milen det är till hennes uppfödare och valde valp. Jag hade två små flickor men det var ingen tvekan, jag visste vem det skulle bli så fort jag såg dem. Hennes familj bjöd frikostigt på övernattning och mat, och efter en trevlig kväll med surr och ett mycket litet glas vin blev det så några timmars sömn innan jag steg upp i ottan för att köra hem igen. Nu är det tre veckors väntan innan det är dags att göra resan på nytt, så roligt och spännande! 

Och för den som undrar, nej nej nej! Bolonkorna är inte på väg att manövreras ut, absolut inte. De är mina själsfränder och mitt huvudspår. Lhasorna är "bara" en hobby liksom 

2018-03-08 09:49 | 0 kommentarer | Lhasa apso

Stundtals händer både det ena och det andra. För tillfället är det "bara" fem hundar här hemma nu. Jaina och Candy, som båda just fyllt ett år har fått flytta till varsin underbar fodervärd. Båda till Stockholm så det är på bekvämt och bra avstånd. Lilla Jaina är just liten, jag blir så fundersam om jag vill använda en sådan liten fröken i avel. Hon är absolut inte extremt liten, 3,1 kilo och kanske är det så att jag är llite förblindad av mina övriga robustare hundar här hemma. Nu fick dt bli en kompromiss, jag har avelsrätten kvar på henne så jag kan bestämma mig senare. 

Nästan samma sak med Candy, hon är fin i storlek på ganska precis 4 kilo. Men jag tror ändå inte vi tar mer än två kullar efter henne. Dessutom kände jag att hon behövde komma ut lite i världen för att få se lite mer än "hemma på landet" och lite egentid med en matte som ägnar sig åt henne på alla vis. Så så fick det bli.

Det har också blivit så att hästen Leo fått en ny ägare. En tjej som hjälper till i stallet där han står längtade efter en egen skogsmulle, och jag soom de facto mest kände mig stressad av att ta hand om honom och med ett alltid närvarande dåligt samvete för att jag inte aktiverade honom nog. En win-win måste jag säga. Bra för alla!

2018-03-01 10:14 | 0 kommentarer | Candy, Jaina