Det har inte hänt så speciellt mycket sedan lille Björn flyttade hemifrån. Jag har fått rapport och allt verkar gå så bra. Roligt att höra! Brorsan Colin väntar fortfarande på att någon ska vilja ha honom. Det ordnar sig säkert med tiden. Is i magen. Men jag känner att hans framtida familj missar något nu, han är så otroligt framåt och härlig, en cool kille med mycket härlig personlighet. Han är så kul!
Utställningssäsongen börjar på att vakna till liv. Vi har ju varit i Göteborg och Strängnäs, men de båda känns lite som före, ett mellanspel liksom. På fredag packar jag dock in Elsa, Oboy och Mark i bilen, plockar upp dottern Amelie på vägen och rullar norrut. Målet är Sundsvall men vi ska mellanlanda i Hudiksvall och sova hos vännen och kollegan Susanne. Jag ser fram emot en dag på Nordichallen med hundar och goda vänner. Amelie ser fram emot att få träffa sin allra bästa vän Linnea som haft turen att komma in på sjuksköterskeprogrammet i Sundsvall och flyttat dit. Hon blir kvar och tar sig hemåt med tåg på söndag.
Snart är det så dags för Västerås, så nu rullar det på.
På onsdag i nästa vecka drar Susanne och jag till Prag igen. Vi börjar få rutin på det här, haha. Lite nytt blod till vår gemensamma hundpark är på ingång. Det blir vår femte gemensamma hund. Det är så fantastiskt roligt att ha en likasinnad dåre där ute 
Igår föddes det en kull lhasa apso valpar i Slovakien. Det blev tre av vardera kön och en av de små tikarna är reserverad för mig. Jag känner ett sådan lyckorus för den här saken så jag vill nästan gråta. Jag saknar ännu min Becky så det gör ont i bröstet. Jag har länge kännt att en dag vill jag ha en annan lhasa, och helst en "beckyfärgad" (particolor). Nu blir det en röd. Och det känns bra. Inte förrän i slutet av juli kommer den här lilla att vara färdig för att resa till Sverige, så det är en lång väntan. Men det är det värt.
2016-04-06 08:04 | 0 kommentarer