Både bolonka och lhasa apso är raser som ofta går under benämningen pälshundar. Med det menas att de har en lång härlig päls som kräver en hel del pyssel. I synnerhet om man vill ha dem med en fullt utvuxen päls, och det är vad som krävs om man har planer på att delta på hundutställningar.

Har man inget intresse för hundutställningar, och inte finner så stort intresse i det mysiga som det också innebär att sköta om den långa pälsen kan man välja att klippa ner sin hund. Det kan man träna sig på att göra själv hemma med sax eller med en elektrisk klippmaskin, eller så kan man boka tid hos en hundfrisör som gärna hjälper till med detta.

Men! Pälsen är ju en del av charmen med raserna (tycker jag). Bolonkans halvlånga ganska silkiga päls som mjukt böljar i vackra lockar eller vågor. Och lhasans imponerande fotsida rakare, ja det är så man tänker sig att de ser ut.

Vare sig man vill ha sin hund i kort sportig frisyr eller så där galanta så är det viktigt att redan när man får hem sin lilla valp börja vänja den med kam och borste. Gör det till en trevlig stund på dagen, ha gärna kammen och borsten med dig när ni sitter i soffan om kvällen och kamma kanske varje dag en stund, när ni ändå sitter där. Då lär sig valpen snart att det är en gosestund. Gör man det här så ofta bildas aldrig några tovor och genomkamningen är gjord på några minuter och kommer aldrig att förknippas med obehag för valpen.

Stöter man ändå på något trassel så ta det mjukt och försiktigt. Pilla med fingrarna eller med en glestandad stålkam. Använd gärna en balsamspray (som är för hund).

Båda raserna är dubbelpälsade, det betyder att de har täckhår som är lite kraftigare och en mjukare och tätare underull. De fäller inte på det sätt som vi vanligen tänker oss. Med de här raserna hittar man inte mycket hår på golven eller i möblerna, men de byter sin underull ändå, inte säsongsbundet på samma sätt som exempevis många spetshundsraser som tydligt fäller ur varje år och höst. Det lossnar lite mest hela tiden, men det håret hänger kvar i pälsen tills vi kammar bort de lösa stråna. Det är viktigt att göra det, för de här lösa håret är det som bildar tovor. 

En lite extra intensiv period brukar vara någonstans mellan 9 och 18 månader, den kan vara kort eller lång, men då byter hunden ut sin valppäls mot en lite vuxnare variant. Då får man vara lite mer intensiv med pälsvården, men belöningen kommer, den vuna pälsen brukar vara avsevärt mer lättskött i de flesta fall.

Regelbundna bad är också viktigt för en lättskött päls. En ren sådan tovar mycket mindre än en smutsig. Hur ofta man ska bada är så olika. Olika hundars pälskvalitet drar åt sig smuts mer eller mindre, och väderleken spelar förstås roll den också.

Att hålla rent från hår mellan trampdynorna är viktigt. När den pälsen blir lång och fuktig av blöt terräng eller av att hunden svettas filtar den ihop sig och bildar stenhårda kakor som gör hemskt ont för hunden att gå med. Använd en liten sax med trubbig spets eller en liten nätt klippmaskin för att hålla efter här.

Låt nu inte allt detta avskräcka er. Det här tar inte mycket tid om man regelbundet sköter om pälsen. Och får de en liten tova så är ju inte det någon katastrof, det fixar man snart och allt är frid och fröjd igen.