Bloggen om Becciebus

Lägesrapport i juletid

Oj oj .. nu har deet gått så där vansinnigt mycket tid igen, sedan jag skrev i bloggen sist. Så det blir kort om vad som hänt sedan sist. 

Lilla valpen Oskar hamnade på Ultuna och har blivit opererad för främmande föremål i magsäcken. Han var inte långt från döden när vi kom in och han togs till IVA, en sådan liten kropp har inte mycket att spela på. Hypoglykemi var det mest akuta men efter dropp var han så stabil att han kunde opereras och den stora hårboll han hade i magen kunde tas ut. Nu, nästan fyra veckor senare mår han jättebra igen, full fart och bus, bus, bus!!

Zina har varit på inofficiell utställning i Eskilstuna, Tibethundsklubben stod som arrangör. Där var tre tikar i vuenklass, och Zina vann och blev BIR. Hurra!!!!

Inte riktigt lika bra gick det på hennes allra första officiella, Stockholm hundmässa, dr hon fick nöja sig med ett VG. Vilket ju inte är bara dåligt, men man hoppas ju alltid på mer.

Och nu har Ebba börjat löpa, det var några dagar sedan. Så nästa vecka kommer hon att fara till Umeå för lite amorösa äventyr. Så spännande med en lhasa-kull! Mer om detta kommer. Och kanske bilder på övrigt jag skrivit om här i inlägget, jag ska plocka ihop lite från mobiltelefonen och ladda upp. Men till dess ....

Hundarnas julkort


Dags för vaccin

Sofie, tre månader Nu har Sofie passerat tre månader med lite råge och då är det dags för vaccination. Ett besök hos veterinär Hans hade hon inget emot ända tills det var dags för själva sprutan. Den var INTE rolig tyckte hon, och skrek i högan sky samtidigt som hon ålade sig värre en nyfångad fisk, lika hal som en sådan blev hon också. 

Vi passade på att be om recept på Bravecto till hela gänget. Vi plockar åtminstone tre till fyra fästingar på var och en av dem varje dag och det är så äckligt så det går inte att beskriva (jag har lite fästingfobi). Nu ska det hämtas ut också, det tar vi i  morgon. 


Gentest prcd-PRA

Sedan en tid tillbaka rekomenderar vår rasklubb SRTBK att vi testar våra avelsdjur för ögonsjukdomen prcd-PRA. Det här handlar om en mutation i arvsanlgen som måste nedärvas från både mamma och pappa. Har hunden den här förändringen i dubbel upplaga kommer den förr eller (oftast) senare att utveckla en ögonsjukdom som bryter ned tappar och stavar på näthinnan. Resultatet blir att hunden med tiden, undan för undan, mister synen. 

De hundar som har den här genvarianten i endast en upplaga blir inte sjuka, men de kan nedärva genen till sina valpar, vilket då inträffar hos hälften av avkomman. Det här är ett spännande ämne och är något som ligger inom mitt intresseområde. Jag har en gång i tiden studerat humanmedicin på Uppsala Universitet, med inriktning på molekylär cellbiologi. Genetik ingick i min fyraåriga utbildning, så det här känns hemtamt och är otroligt intressant! 

Nåväl, för tre veckor sedan var jag till veterinären för att ta blodprov på hanarna i flocken: Chip, Oboy och Mark. Igår kom svaren äntligen tillbaka, det har varit nervös väntan. Glädjande nog är de alla tre helt fria från den sjukdomsalstrande genen så glädjen står högt i tak kan jag säga! Nästan läge att öppna en flaska bubbel, men det är lite tråkigt att göra ensam hemma. Till helgen kanske 

20171109_180812 20171109_180714 20171109_180642


Små vasständer

Igår fick lilla Candy hälsa på hos veterinären. Något som tyvärr är rätt vanligt hos dvärghundar är att när de ska byta ut sina mjölktänder ibland har svårt att bli av med sina hörntänder. Jag har haft tur, alla mina bolonkor har tidigare fällt sina utan problem men förra året var det lhasa apson Ebba som fick lov att ta sina. I år har jag ju Candy och Jaina som är nästan jämngamla och medan Jaina tappade sina hur fint som helst så satt Candys som berget bortsett från den ena i underkäken. Tre kvar alltså, men igår fick vi alltså hjälp hos veterinären att få bort dem. De satt verkligen fast, så det hela tog en stund. Rötterna var verkligen förskräckligt långa. Men nu så. 

Det är viktigt att få bort de här hörntänderna i tid, speciellt i underkäken där de gamla tränger in den nya permanenta hörntanden i gommen. Det kan alltså orsaka ett plågsamt bettfel om de får sitta kvar. I överkäken sätter sig den gamla och nya tanden på rad. Där ska den gamla självklart också bort, men man kan ha en liten aning mer is i magen och hoppas att de ramlar bort av sig själv. 

Stackars Canyd var lite sliten igår efter ingreppet, trött och ville inte ha någon kvällsmat. Men idag är hon precis sig själv igen, lika glad, hungrig och busig som vanligt!  Älskade små knyten 

 

Bloggerskan själv

DSC_2252 (Small)
Susanne Nevelius