Bloggen om Becciebus

Nelly och Hilda har flyttat

Ibland är det lite extra jobbigt att se sitt hundägande också som en slags verksamhet, det här att ha kennel, uppfödning. Hundarna blir så älskade, de är härliga individer med stora personligheter och man tycker ju så himla mycket om dem. Men man kan tyvärr inte ha hur många som helst, faktiskt inte även om det ju vore en dröm. Därför kom beslutet att låta två tikar få nya hem. Det blev så att Nelly fann sin familj hos min gamla goda vän Ann ända uppe i Piteå, en drömtillvaro med massor av friluftsliv och gott om mystid med lillmatten Stina. Hilda letade familj ett bra tag innan det nappade och ibland är det så enkelt, det här med att inte gå över ån efter vatten. Hon bor numera hos en av mina tidigare valpköpare inte alls långt borta, lite utanför Sigtuna. Så skönt när allt ordnar sig till det allra bästa!!

20170617_161518  Colin och Hilda

Första bilden är Nelly med matte Ann, husse Ingemar och lillmatte Stina, på den andra bilden ser ni Hilda i mitten med kompisen Colin och lillmatte Emelie. Kärlek och lycka till er alla!!


Nellys och Oboys valpar är här

Bara jättekort, för jag är jättetrött   I natt kom det valpar, hela fyra stycken och jag är så glad! Det är tre tikar och en hane. Det blir en suddig bild här, det är vad jag har lyckts ta så här långt, det kommer fler snart. 

Det kommer mer information också snart, men inte just nu, jag är lite trött. Just nu försöker jag bota det med lite kaffe. Det blev en lång natt även om alla valparna föddes på en timme och en kvart, men Nelly lät mig inte sova innan heller, hon var orolig och flåsig, så som de är.

Valparna tycks i alla fall vara starka och pigga och ser ut att må bra allihop. 

16711779_10154295698406200_7761985667999862019_n


Det närmar sig

Idag är Nelly på dräktighetsdag 61 och Hilda på 52. Det närmar sig alltså. Det är spännande och roligt, och lite pirrigt. Det är ju så, man funderar på allt möjligt. Kommer allt att gå bra? Hur många blir det? Hanar och tikar, vilka färger?? Det viktigaste är så klart att mammahunden kommer att må bra genom hela valpningen, och att valparna är pigga och friska. 

Allt är färdigt för ankomsten i alla fall. Nelly och jag har flyttat in i valprummet, där inne sover jag i en säng som är lite för hård för min smak, men det får man ta. 

Nu hoppas jag att jag kommer att får göra en ny uppdatering här någon av de närmaste dagarna med lite nyheter! 


Två fina magar

Man kan fundera på vad som göms i de här två magarna   Nellys börjar få en fin rundning, jag gissar på tre stycken, precis som förra året. Hildas är 9-10 dagar "yngre" så det är svårare att säga ännu, men ett par stycken hoppas vi på här också 

Hilda och Nelly med magarna i vädret


Det här med mat

DSC_3879 (Medium)

 

DSC_3876 (Medium)

Mat börjar bli spännande för valparna. Nu får de uppblött valpfoder flera gånger om dagen och de brukar genast ta sig fram till fatet och smaska i sig lite grann. De äter inte mycket ännu, jag tror nog de ändå föredrar maten mamma Nelly bjuder på. 

DSC_3921 (Medium)

Det gäller dock för mamma Nelly att äta upp sin mat medan den bjuds, lämnar man sin skål obevakad i hagen för att gå ut och rasta sig (så att valparna ska få äta utan att mamsen i sin tur tömmer deras fat), så passar gärna pappa Chip på att göra sitt bästa för att få sig en extra portion. 

DSC_3918 (Medium)

Till slut bjuder vi på en gruppbild på gänget, tagen idag när de är fem veckor och två dagar gamla


Ut ur valprummet

och in i hallen. Nu har de tre små fått flytta ut i hallen, valphagen är ihopmonterad och inredd med tidningspapper. Vår hall är stor och öppen och ligger centralt i huset, vi ser hagen från både kök och vardagsrum och den ligger nära sovrummen. Det var lite jobbigt för Nelly, som är extremt mammig när det blev full insyn till hennes små. Idag tar hon det med betydligt större ro och det är skönt. Fortfarande är hon ändå inte så förtjust i att jag lyfter upp hennes valpar men det går bättre och bättre.

 I hallen

För första gången har valparna fått ta emot besök. Vår äldsta dotter Annethe och hennes tre barn Vidar 10, Svea 6, och Loke 4 var här en stund. Vi fikade och sedan fick de vuxna hundarna kila ut på tomten en stund. Barnen fick sitta ner i hagen och mysa en stund med varsin valp. Underbart att se dem tillsammans. 

Loke Svea Vidar

Bortsett från att de nu kan få ta emot besök bjöd gårdagen på ännu en utmaning. Tidningspapper! De som precis lärt sig att med möda gå i bädden som är täckt med fällar där tassarna får bra fäste upptäckte att det inte alls är lika lätt att röra sig på det hala pappret. Men övning ger färdighet, de blir duktigare och duktigare. De klarar i alla fall av att ta sig både i och ur sovkorgen 

Proppmätta


En dryg vecka gamla

Nu har valparna blivit åtta dagar gamla och de växer så det knakar! Nellys mjölk verkar vara särdeles fet och fin och speciellt lille Colin håller på att arta sig att bli en finfin julgris. Jag håller inte på och plockar med dem mer än när de ska vägas en gång om dagen, men det verkligen att känna att det blivit en helt annan stadga och styrka i dem alla tre. De har ändrat utseende också, från att verkligen se ut som små magra fågelungar som nyfödda har de blivit så söta så man bara smälter när man ser dem. 

Rallykullen

Födelsevikten får man ta med en nypa salt, jag hade troligen ställt vågen så illa att den nuddade kanten på trasmattan som jag har på golvet (och precis där hade jag ställt vågen). Dag 0 är mot kvällen samma dag de föddes, så där någonstans har vi nog den rätta födelsevikten också. 

Det är så roligt det här! Jag ser så mycket fram emot att de ska växa till sig och bli riktiga personligheter   


I Nellys mage

Nellys mageJag har legat så lågt som det bara gått eftersom det inget blev förra gången vi provade. Jag är kanske lite skrockfull och tror att bara för att jag skulle prata om det så kommer det att gå på tok. 

Men! Nu är det nog ingen tvekan om att det bor någon, eller förhoppningsvis några, små valpar i den här magen. Jag kan känna fosterrölser och magen är lite rund. Ingen stor kull på gång, det tror jag inte med tanke på att omfånget inte är SÅ stort ändå. 

Om en dryg vecka vet vi, runt 1 februari ska det vara dags.